Sofie.

jag är inte så mycket för nyår. det är en dag som alla andra dagar. en dag som kommer och går och egentligen inte så mycket mer än så.. trots detta är jag övertygad om att alla har vi våra hemliga nyårslöften som vi håller för oss själva. saker som vi inte vill yttra i risk för misslyckande. jag har ett nyårslöfte i år som jag kan skrika ut från botten av mina lungor. jag ska börja universitetet och göra mitt bästa i varje kurs. vagt jag vet men mitt bästa måste dessutom innebära att jag klarar varje kurs, mindre vagt. ett annat nyårslöfte som jag kan skrika ut är att jag ska vara lycklig med mig själv 2014. nu pratar vi inte vikt, utseende etc. vi pratar ro i livet. göra de val som är rätt fär mig och inte alltid ta den enkla vägen ut. inte kasta in handduken utan faktiskt pressa mig själv att bli det jag vet att jag kan vara. 

 

kan redan nu förutspå vad det ledsammaste med 2014 kommer vara och för att få det överstökat slänger jag upp det. det fysiska avståndet mellan mig och min familj. att inte ha dem nära, att sakna dem. bara tänka på det framkallar brännande ögonlock. 

 

allt jag gjort detta året har gett mig mycket. på alla sätt och vis och jag lämnar detta året rak i ryggen och några centimeter längre. metaforiskt talat. 

 

 

 

oj, vad hände där? 

 

Jag har landat hemma nu, jag njuter av tid med familj och vänner och jag mår bra i mig själv. i samband med att jag landade kände jag hur utmattad jag faktiskt är. alla känslor, tankar och framförallt all oro inför framtiden har tagit ut sin rätt. minst sagt. men jag är lycklig. över min familj, mina vänner och för att jag faktiskt vet vad jag vill och är fast besluten att göra det. men det finns en stor nackdel med det faktum att jag vill göra det jag vill. mina kära kommer vara alldeles för långt bort, hade önskat att jag kunde flyga över alla och blir halvt om halvt gråtfärdig vid tanken på att lämna dem så småningom. känns som att jag ska gå av mitt itu för att jag vill vara på två ställen samtidigt. gör lite ont i hjärtat!!

 

kalla mig konstig men jag ser fram emot att möta lite motstånd. i form av stress, tidspress och utmaningar. att plugga och jobba samtidigt är inget som kommer bli lätt på något sätt men det är något jag ser fram emot och något jag vet att jag kommer klara. när jag om tre- tre och ett halvt kanske till och med fyra år står där med diplomet i handen kommer allting låta helt annorlunda och jag kommer vara miljoner erfarenheter rikare. det är en lång väg dit men jag vet att jag vill och jag vet att jag kan. 

Vi har passerat gränsen och gått in i december, Efter en helg som innehållit allt och vad allt innebär och varit helt sjukt bra är jag nu tillbaka på jobbet. tackar persie för en otrolig helg och ser fram emot nästa gång när det nu blir! vaknade i morse och i vanlig ordning kollade jag min facebook och ser till min glada förvåning att Sarah kommer hem i helgen och stannar i tre veckor och numera är ett besök på jul på liseberg med henne på schemat. min fina Sarah!! äntligen får jag träffa henne igen. lycka deluxe! 

 

ikväll är det absolut på tiden att jag fixar matlådor till familjen. har inte gjort det på en vecka nu och tar på mig det både en och två gånger denna veckan om det så faller sig. blir sedan plockning på mitt rum och en lugn kväll. idag skickas min ansökan in till universitetet i Sydney också. nu finns det inget mer jag kan göra och känslan av maktlöshet infaller sig! men det är okej!