Nu sista tiden innan vi åker iväg på våran lilla resa så har promenader varit en naturlig del av min dag. Anledningen till det är att jag har velat reda ut alla mina känslor och tankar innan jag åker. Även fast man kanske inte tänker på saker och ting när man är ute så rensas hjärnan och tillslut finns bara de känslor som man måste ta itu med kvar. Det har skett stora förändringar för mig de senaste dagarna, veckan. Jag har under en lång period stött bort mina känslor och tankar, inte tagit tag i dem, inte tillåtit mig ha egna åsikter osv. Helt enkelt bleknat som person. Det är inte jag, jag brukade vara starkare än så. Iallafall, under dessa promenader har jag lyft blicken, sett mig omkring, besökt de platser som väcker minnen som jag begravt. Jag har med andra ord mött saker som jag aldrig trodde jag skulle klara av att möta. Jag mår bra nu, jag är tillfreds med livet. Jag har känt efter och bearbetat, kommit över.
Det ska bli skönt att lämna Falköping. Det ledsamma med att göra det är att det finns människor som jag lämnar bakom mig, som inte kommer vara del av mitt framtida liv. Och sen finns det dom som jag kommer komma tillbaka till. Mina vänner och min familj som betyder allt för mig, er kommer jag sakna. Det börjar bli verkligt nu, det faktum att man ska lämna den lilla, trygga staden Falköping för storstaden Sydney. Men jag tvivlar inte... både jag och Frida kommer uppleva något stort, vi kommer ha minnen för livet och oavsett när vi kommer hem igen så har vi försökt, vi har upplevt något, lärt oss nya saker och träffat nya människor. Framförallt kommer vi ha skaffat oss ett annat perspektiv på saker och ting.
Cheers!
