Sofie.

oj, vad hände där? 

 

Jag har landat hemma nu, jag njuter av tid med familj och vänner och jag mår bra i mig själv. i samband med att jag landade kände jag hur utmattad jag faktiskt är. alla känslor, tankar och framförallt all oro inför framtiden har tagit ut sin rätt. minst sagt. men jag är lycklig. över min familj, mina vänner och för att jag faktiskt vet vad jag vill och är fast besluten att göra det. men det finns en stor nackdel med det faktum att jag vill göra det jag vill. mina kära kommer vara alldeles för långt bort, hade önskat att jag kunde flyga över alla och blir halvt om halvt gråtfärdig vid tanken på att lämna dem så småningom. känns som att jag ska gå av mitt itu för att jag vill vara på två ställen samtidigt. gör lite ont i hjärtat!!

 

kalla mig konstig men jag ser fram emot att möta lite motstånd. i form av stress, tidspress och utmaningar. att plugga och jobba samtidigt är inget som kommer bli lätt på något sätt men det är något jag ser fram emot och något jag vet att jag kommer klara. när jag om tre- tre och ett halvt kanske till och med fyra år står där med diplomet i handen kommer allting låta helt annorlunda och jag kommer vara miljoner erfarenheter rikare. det är en lång väg dit men jag vet att jag vill och jag vet att jag kan.