Sofie.

jag är inte så mycket för nyår. det är en dag som alla andra dagar. en dag som kommer och går och egentligen inte så mycket mer än så.. trots detta är jag övertygad om att alla har vi våra hemliga nyårslöften som vi håller för oss själva. saker som vi inte vill yttra i risk för misslyckande. jag har ett nyårslöfte i år som jag kan skrika ut från botten av mina lungor. jag ska börja universitetet och göra mitt bästa i varje kurs. vagt jag vet men mitt bästa måste dessutom innebära att jag klarar varje kurs, mindre vagt. ett annat nyårslöfte som jag kan skrika ut är att jag ska vara lycklig med mig själv 2014. nu pratar vi inte vikt, utseende etc. vi pratar ro i livet. göra de val som är rätt fär mig och inte alltid ta den enkla vägen ut. inte kasta in handduken utan faktiskt pressa mig själv att bli det jag vet att jag kan vara. 

 

kan redan nu förutspå vad det ledsammaste med 2014 kommer vara och för att få det överstökat slänger jag upp det. det fysiska avståndet mellan mig och min familj. att inte ha dem nära, att sakna dem. bara tänka på det framkallar brännande ögonlock. 

 

allt jag gjort detta året har gett mig mycket. på alla sätt och vis och jag lämnar detta året rak i ryggen och några centimeter längre. metaforiskt talat.