Sofie.

jag är hemma nu, i Sverige alltså.. mitt andra hem Australien är saknat och efterlängtat. att lämna var bland det tuffaste jag gjort i mitt liv, en plats där jag kännt mig trygg, glad och hemma och träffat så fina människor. som det ser ut nu kommer jag få se mitt älskade sydney redan i februari igen. jag hoppas verkligen att det ska gå och att jag ska få komma iväg och börja plugga i en stad där jag inte kollar mig över axeln och är rädd för att snubbla över andra människors vilja. alla som jag bryr mig om stöttar mig oavsett vilket val jag gör trots detta är jag otroligt rädd för att göra valet. jag är hemma nu och de människor jag haft nära mig i ett år är på andra sidan jorden. går åt bägge håll tänker ni då. att när jag är där är ni här och det är sant det också.

 

att plugga i australien är verkligen något jag vill göra, för mig själv, för mitt välmående. det kostar mer än att studera i sverige men vem kan säga att det inte är värt det. det är annorlunda nu, mitt liv, jag och utan att ta hänsyn till någon annan så är det sydney jag vill tillbaka till. jag vill det.. och då ska jag försöka se till så att det händer. jag måste sluta vara rädd för att de val jag gör för mig själv skall anses som fel eller liknande av andra. jag har ett liv och en chans till att leva det livet som jag vill. allting är inte svart eller vitt. allting handlar inte om vad alla andra anser är rätt och allting handlar inte om att följa det som anses vara "normalt". alla människor ser olika på vad som är rätt och fel.

 

men nu är jag här, mittemellan och på väg att ta mig till mitt nästa mål i livet. jag njuter av min familj och mina vänner nu när jag är hemma. mina fina saknade och helt underbara nära och kära. det är helt underbart att träffa alla igen och att få kramas med er och jag uppskattar allt stöd jag får. ni är bäst!!