Sofie.

Förutom detta så har hemlängtan kickat in på riktigt nu, saknar alla så fruktansvärt mycket och känner mig ganska ensam faktiskt. Det går över det med tillslut som tur är men just nu är det fruktansvärt. 

Imorgon ska jag och Sarah gå till stranden för då ska det vara sol för första gången på flera veckor och på fredag ska jag fixa resten med skolan och plocka i ordning på mina grejer eftersom jag flyttar i helgen. Happy Times! Och som om inte det vore nog så börjar jag dessutom jobba nästa vecka. 

Hälsningar från en lycklig men samtidigt saknande tjej. 

jag är inte så mycket för nyår. det är en dag som alla andra dagar. en dag som kommer och går och egentligen inte så mycket mer än så.. trots detta är jag övertygad om att alla har vi våra hemliga nyårslöften som vi håller för oss själva. saker som vi inte vill yttra i risk för misslyckande. jag har ett nyårslöfte i år som jag kan skrika ut från botten av mina lungor. jag ska börja universitetet och göra mitt bästa i varje kurs. vagt jag vet men mitt bästa måste dessutom innebära att jag klarar varje kurs, mindre vagt. ett annat nyårslöfte som jag kan skrika ut är att jag ska vara lycklig med mig själv 2014. nu pratar vi inte vikt, utseende etc. vi pratar ro i livet. göra de val som är rätt fär mig och inte alltid ta den enkla vägen ut. inte kasta in handduken utan faktiskt pressa mig själv att bli det jag vet att jag kan vara. 

 

kan redan nu förutspå vad det ledsammaste med 2014 kommer vara och för att få det överstökat slänger jag upp det. det fysiska avståndet mellan mig och min familj. att inte ha dem nära, att sakna dem. bara tänka på det framkallar brännande ögonlock. 

 

allt jag gjort detta året har gett mig mycket. på alla sätt och vis och jag lämnar detta året rak i ryggen och några centimeter längre. metaforiskt talat. 

 

 

 

oj, vad hände där? 

 

Jag har landat hemma nu, jag njuter av tid med familj och vänner och jag mår bra i mig själv. i samband med att jag landade kände jag hur utmattad jag faktiskt är. alla känslor, tankar och framförallt all oro inför framtiden har tagit ut sin rätt. minst sagt. men jag är lycklig. över min familj, mina vänner och för att jag faktiskt vet vad jag vill och är fast besluten att göra det. men det finns en stor nackdel med det faktum att jag vill göra det jag vill. mina kära kommer vara alldeles för långt bort, hade önskat att jag kunde flyga över alla och blir halvt om halvt gråtfärdig vid tanken på att lämna dem så småningom. känns som att jag ska gå av mitt itu för att jag vill vara på två ställen samtidigt. gör lite ont i hjärtat!!

 

kalla mig konstig men jag ser fram emot att möta lite motstånd. i form av stress, tidspress och utmaningar. att plugga och jobba samtidigt är inget som kommer bli lätt på något sätt men det är något jag ser fram emot och något jag vet att jag kommer klara. när jag om tre- tre och ett halvt kanske till och med fyra år står där med diplomet i handen kommer allting låta helt annorlunda och jag kommer vara miljoner erfarenheter rikare. det är en lång väg dit men jag vet att jag vill och jag vet att jag kan. 

Vi har passerat gränsen och gått in i december, Efter en helg som innehållit allt och vad allt innebär och varit helt sjukt bra är jag nu tillbaka på jobbet. tackar persie för en otrolig helg och ser fram emot nästa gång när det nu blir! vaknade i morse och i vanlig ordning kollade jag min facebook och ser till min glada förvåning att Sarah kommer hem i helgen och stannar i tre veckor och numera är ett besök på jul på liseberg med henne på schemat. min fina Sarah!! äntligen får jag träffa henne igen. lycka deluxe! 

 

ikväll är det absolut på tiden att jag fixar matlådor till familjen. har inte gjort det på en vecka nu och tar på mig det både en och två gånger denna veckan om det så faller sig. blir sedan plockning på mitt rum och en lugn kväll. idag skickas min ansökan in till universitetet i Sydney också. nu finns det inget mer jag kan göra och känslan av maktlöshet infaller sig! men det är okej! 

Idag åker jag till Malmö och får träffa Jessica igen efter på tok för lång tid! En hel helg iväg och med huvudet på annat håll än var det varit sen jag kom hem. kunde inte komma lägligare! Ikväll ska vi på bio och se hunger games- catching fire. inte så lite taggad på detta! såg den första med Frida strax efter vi kommit fram till Australien och sen igen med Bosse precis innan jag åkte hem. läste även böckerna i australien så jag är bra uppdaterad om vad som händer. och imorgon blir det utgång såklart. har en kanonhelg framför mig med andra ord! 

 

annars så har jag inte så mycket mer att dela med mig av idag. är ganska tom på både tankar och känslor faktiskt. men det är väl sånt som händer antar jag. 

Ibland gör folk saker och ofta tror man sig veta hur man ska reagera och känna när det händer. Och när man vet vad man känner och tänker om det som hänt så kan man bearbeta det och gå vidare. Mitt dilemma är att jag sällan vet vad jag känner. jag reagerar, ventilerar mina tankar och sen sitter jag i en sits där jag inte vet hur jag ska agera och vad som faktiskt är den rätta vägen att gå och inte bara den enkla. ja jag vet att jag tänker på tok för mycket men kände idag när jag vaknade efter en natt med galet dålig sömn att jag har blivit bättre på att fokusera på den dag jag har framför mig. när jag nu sitter på jobbet har jag spenderat 2,5 timmar med att fokusera till 120% på mitt jobb och faktiskt inte tänkt på allt annat.

 

sen skall allting vägas upp med verkligheten och vad som är rätt och fel. för visst finns det rätt och fel, det finns det alltid sen har alla olika principer och det är en annan femma. jag hoppas att jag en vacker dag har blivit den personen som inte låter saker och ting trycka ner mig och få mig att må dåligt utan att jag bara kan gå vidare. ta mig själv ur situationen och reagera utefter det. ta ett djupt andetag och glömma dagens bekymmer, sluta älta och ta tag i nästa dags utmaningar. tills dess får ni stå ut med mig som denna ostabila, känsliga och ibland(allt mer än sällan) överdramatiska person som agerar först och tänker sen. 

 

lite roliga nyheter istället då. ringde till Christine på study abroad igår, fick en röst bakom de mail som skickats. en supertrevlig människa och det är inte utan att överdriva som jag är fruktansvärt avis på det jobb hon har. att få hjälpa till att förverkliga de drömmar som människor i min egen sits har. det är precis det jag skulle vilja göra i framtiden. iallafall så sa hon att UTS väntar sig min ansökan och att den skickas in på måndag. hon har nu all info hon behöver för att skicka in så nu är det bara för min del att vänta. jag är inte så bra på att vänta men det blir väl en bra övning för mig det här. håll alla tummar och tår ni har för mig därute!! 

 

Imorgon åker jag till Malmö och i detta fall är jag lite avis på mig själv för att jag ska göra det. ska bli så jävla kul och mysigt och allt däremellan. och ikväll är det slumberparty med mina fina hemma hos papi. 

Ännu en dag på jobbet har nått sin mittpunkt och nu är det bara två jobbdagar sammanlagt kvar tills jag är på väg ner till Malmö. Har en kanonhelg att se fram emot och nu sitter jag med musiken i öronen och gör samma sak om och om igen vilket ger mig på tok för mycket tid att tänka. Har helt och hållet fastnat för bandet imagine dragons och dem har smugit sig in på min lista av konserter jag vill gå på. Demons är den nya låten och trots att den låter lite deppig är texten i den sjukt fin. I eftermiddag ska jag träffa Idisen! wiiie, supermysigt. Sen blir det matlådelagande och skypedejt. 

 

Idag är det en Lars Winnerbäck dag. Låt efter låt efter låt som kommer ur mina hörlurar är Lasse. Dem vackra kloka orden från Lasse som får en att tänka och känna. Varje gång, det slår aldrig fel. Hade glömt av hans musik för ett tag men nu är jag där igen... fast! 

 

Idag skiner solen utanför fönstret och precis som jag kommer ihåg det är dessa dagarna svinkalla. En solig vinterdag är samma som en iskall vinterdag. Men det är okej, det har sin charm, det är mysigt, jag älskar det. Finns ingenting att klaga på just nu. känner mig tillfreds med min vardag och mitt liv. Har en fullspäckad vecka framför mig med massa roliga och mysiga saker att se fram emot och har insett att det här med att mellanlanda och reda ut sitt liv inte är så illa ändå. Jag har ett mål. jag vet vart jag ska. Utan tvekan ska jag dit och det är skönt att veta vad jag vill. Det är skönt att sluta tänka tillbaka och fokusera framåt, på framtiden. 

 

Idag går mina tankar till min australienfamilj som idag säger hejdå till det hus dem bott i de senaste 17 åren och därmed också tar ett stort steg i att gå vidare från allt som varit. Är övertygad om att det är en ljusare framtid som väntar för dem allihopa och önskar dem all lycka med det nya huset! 

 

 

 

 

Har en konstig känsla i magen idag. Ingen dålig känsla på något sätt men något som jag inte kan sätta fingret på, något som jag inte känt på länge. Den kommer över mig med jämna mellanrum jag förknippar den med perioden då jag inser att allting kommer lösa sig. Eller kanske mer perioden som jag börjar tro på att det kommer göra det. Jag vet precis som alla andra att detta är fallet men ibland måste man få lite tid att tänka igenom saker innan man inser det. Eller kanske lite tid att inte tänka utan göra annat. Jag är fortfarande mitt emellan där jag är och där jag vill vara men jag har det väldigt bra här. Med min familj, mina vänner och mitt jobb. Väldigt bra! 

 

Sitter med en stor kopp kaffe på jobbet och myser och nu är det dags att fortsätta med det jag gjorde innan lunchen. 

 

 

 

Känslan av att vakna på morgonen, starta upp datorn, gå in på internetbanken och se den efterlängtade lönen på kontot. Var betydligt mer än vad jag trodde och jag har numera bokat biljetter till Malmö. wiiioooo! På fredag åker jag mot sydligare breddgrader igen. Inte så långt men tillräckligt. 

 

Denna helgen har varit lugn.. Somnade i soffan innan tio i fredags och somnade innan elva både lördag och söndag. Myste med Tilda i lördags efter en heldag i Jönköping med Farmor och Farfar och i söndags startade jag dagen med skype och sen plockade jag i ordning rummet. Nu är det dags att fortsätta med jobbet. 

 

Hoppas alla får en kanondag! 

Okej, nu har jag i tre dagar slaviskt följt paradise hotel. Som alltid följer jag det slaviskt med skämskudden nära till hands för när den behövs vilket den allt som oftast gör. Man kan säga vad man vill om de människor som söker till dessa program och vars högsta dröm det är att vara med. Samtidigt som jag tycker att vissa som är med gör bort sig och skämmer ut sig så finns det en liten del av mig som önskar att jag var som dem(inte klä av mig naken och grejer, vissa saker skall hållas privat anser jag). När jag kollade igår och dem kör snurra flaskan(kanske inte finns så mycket annat att göra därinne vad vet jag?) så får deltagarna uppdrag från sina medspelare som jag blankt hade sagt nej till utan att tänka två gånger. Nej nej nej! Dem bjuder på sig själva och dem gör det dem vill och samtidigt bjuder dem på underhållning. 

 

Jag har en spärr. Alla som känner mig vet att jag inte gör vissa saker, ställer inte upp på vissa utmaningar och är ganska rädd för att göra bort mig(okej väldigt rädd). Den har alltid funnits där och i grund och botten handlar det om att jag inte ser mig själv som en rolig och spontan människa. OSÄKERHET!!! Nu sitter jag här och funderar över om jag någonsin kommer våga kasta mig ut och släppa på spärren. Det är väl bara att göra det tänker ni då. Easier said than done säger jag. 

 

Så ja där sitter jag slaviskt varje kväll med skämskudden i handen medans en liten del av mig önskar att jag hade kunnat släppa på spärren och kasta mig ut. Vem vet, plötsligt händer det?

Okej, nu har jag i tre dagar slaviskt följt paradise hotel. Som alltid följer jag det slaviskt med skämskudden nära till hands för när den behövs vilket den allt som oftast gör. Man kan säga vad man vill om de människor som söker till dessa program och vars högsta dröm det är att vara med. Samtidigt som jag tycker att vissa som är med gör bort sig och skämmer ut sig så finns det en liten del av mig som önskar att jag var som dem(inte klä av mig naken och grejer, vissa saker skall hållas privat anser jag). När jag kollade igår och dem kör snurra flaskan(kanske inte finns så mycket annat att göra därinne vad vet jag?) så får deltagarna uppdrag från sina medspelare som jag blankt hade sagt nej till utan att tänka två gånger. Nej nej nej! Dem bjuder på sig själva och dem gör det dem vill och samtidigt bjuder dem på underhållning. 

 

Jag har en spärr. Alla som känner mig vet att jag inte gör vissa saker, ställer inte upp på vissa utmaningar och är ganska rädd för att göra bort mig(okej väldigt rädd). Den har alltid funnits där och i grund och botten handlar det om att jag inte ser mig själv som en rolig och spontan människa. OSÄKERHET!!! Nu sitter jag här och funderar över om jag någonsin kommer våga kasta mig ut och släppa på spärren. Det är väl bara att göra det tänker ni då. Easier said than done säger jag. 

 

Så ja där sitter jag slaviskt varje kväll med skämskudden i handen medans en liten del av mig önskar att jag hade kunnat släppa på spärren och kasta mig ut. Vem vet, plötsligt händer det?

Pratade med Sarah i Australien en sväng nu på frukostrasten. Om allt går vägen kommer vi studera på samma uni i Australien men helt olika saker. Sarah är en tjej som jag träffade i juni då hon började jobba på samma jobb som jag. Det tog inte lång tid innan hon blev den storasyster jag aldrig haft. En otroligt bra människa på alla sätt och vis och hon var en stor del till att min vistelse mina sista månader i Australien blev så bra. Fina fina fina Sarah, jag saknar dig så jag spricker. 

 

För övrigt är det en väldigt backig berg- och dalbana just nu. Det går i intervaller upp och ner och sen upp igen. story of my life!! haha! men det är ok för jag vet anledningen till det. i eftermiddag ska jag tvinga min mamma att börja på våran 30 days squatchallenge(blir väl förmodligen så att mamma läser detta och får tvinga mig istället haha). Vi skulle gjort detta i måndags men det blir liksom inte av.. Blir nog en springtur på det också om jag hinner det efter städningen. Måste städa idag då jag ska till fridisen imorgon och träffa henne och förhoppningsvis ida. myskväll!

 

between where I am and where I want to be - min bästa spellista på spotify just nu! 

Jag är inte rädd längre.. är inte rädd för att göra det jag vill. Är inte rädd för vad folk ska tycka. Är väldigt stolt över mig själv att jag kommit så långt under ett år som jag faktiskt har. Har gått vidare från det mesta som jag tidigare har ältat och mått dåligt utav och kommit ur det som en starkare människa. Jaha tänker ni nu, what doesn't kill you makes you stronger det vet väl alla? Detta är absolut sant men det är inte det man tänker när man mår som sämst. Jag är helt övertygad om att jag en dag kommer se tillbaka på de senaste åren i mitt liv och känna mig nöjd. Nöjd för att jag tog de besluten jag tog och nöjd för att jag gjorde det jag ville i slutändan. 

 

Allting handlar egentligen om att lista ut vad min vill. Hela livet skulle jag vilja säga..Små saker, stora saker, roliga saker och tråkiga saker som allting ska balanseras i denna stora skål som vi kallar livet. Lite för mycket av något och man kan se sig själv glida över kanten. Balans...? Jag försöker inte säga att det måste hända tråkiga, jobbiga och deprimerande saker men jag tror fallet blir hårdare om man inte har en dipp emellanåt. Även de som har allt är deprimerade från en stund till en annan. 

 

Ska jag vara ärlig så tror jag det är viktigast att man ser till att göra det man vill och umgås med personer som stöttar en och pushar en istället för personer som gör det motsatta, det mår ingen bara av. Iallafall inte jag! 

 

Har haft en bra helg. I det stora hela innehöll den barnvaktande, odencup tittande, utgång och besök i Lidköping. Förutom detta så har jag kämpat emot mig själv hela helgen i huvudet. Hade nämligen en högskoleuppgift att skicka in. Insåg ganska snart att det är ganska mycket som står på spel vad gäller detta inskick och drabbades av panik. Har skrivit om mitt personliga brev mer eller mindre sju gånger och kollat igenom papprena ungefär lika många. Men nu är det inskickat. Nu är det vad det är och det finns inget jag kan göra åt det längre. Det är som jag skrev till bosse häromdagen; It's so final, it's like there's no turning back from doing this. I can apply again and again and again but I want to get in on my first try so i'm putting all of this pressure on myself. 

 

det är sant, när det är något jag verkligen vill så pressar jag mig själv. På gott och ont givetvis men jag gör det. Har nog inte riktigt velat någonting såhär mycket på ett tag och jag gillar känslan! Känslan av att veta vad jag vill och ta tag i det. 

 

Idag är det måndag... första dagen på min 5:e vecka hemma. Hur sjukt? Inte klokt vad tiden går fort numera! Nästa vecka ska jag till Jessica, wiiie! äntligen har inte träffat henne på ca 13 månader nu. Galet!!

Det går i perioder det här med musik. Vissa perioder lyssnar jag på musik varje vaken minut medans jag sedan under andra perioder glömmer bort detta och går in i min egna värld. Vissa perioder upptäcker jag massor med ny musik som jag inte kan sluta lyssna på och i nästa stund sitter jag där med samma musik och orkar inte höra det mer. Min favvo-artist just nu är utan tvekan Lorde följt av Mat Kearney, One Republic och Flume. Deppigt kanske någon hade sagt och ja i vissa fall kanske det är så men på jobbet är det dessa band som tar mig igenom dagen!

 

Idag är det städdag på Nolgårdsgatan 17 i samband med detta ska jag ladda ipoden med massa bra musik och efter detta ta en långpromenad innan läggdags. Har saknat mina promenader, dem försvann på något vis i Australien. Men nu så har jag hittat tillbaka dit och jag älskar det! 

 

Hoppas alla har en underbar dag, för det har jag. 

 

Nothing's wrong when nothing's true, I live in a hologram with you! 

 

har haft en helt okej helg faktiskt.. tagit dagen som den kommer och inte stressat mig igenom saker och ting. Igår var det Pennys 1-årsdag och jag var hos papi med mina syskon och släktingar på den sidan. och kämpade med att komma över den bakfylla som lördagens svirande dragit med sig. nästa helg blir lugn, mer ekonomiskt så och hälsosamt för den delen. är nöjd med förra veckan, jobbade hårt, fick saker och ting gjorda och dessutom så tog jag mig tid att tänka och känna efter istället för att undvika det. behövligt! 

 

denna vecka ska jag skicka in ansökning till universitet i sydney. håller alla tummar och tår jag har för att allt ska gå vägen nu. idag kommer min bror och syster hem en sväng. blir mysig familjekväll ikväll och sen skype runt 22.00. kalasbra med andra ord! 

är nu hemkommen från göteborg och om det mot all förmodan är någon som funderar på att studera i australien i framtiden på egen hand rekommenderar jag study abroad varmt! dem gav mig svar på alla frågor jag hade och jag åkte därifrån med nytt hopp om det jag vill göra. det är fortfarande många faktorer som spelar in och därför kan jag inte säga att jag åker i februari men om allt klaffar som det ska så kan jag faktiskt det tro det eller ej och det vore ju ett riktigt drömscenario. 

 

i övrigt så är jag supertrött nu precis som man är när en stress man haft inom sig på något sätt släpper och det är nog snart läggdags för mig. men först dusch och filmmys. 

idag är det dags för mig att åka till Göteborg och gå på studierådgivning hos study abroad. har tusen frågor och funderingar som jag ska skriva ner när jag väl sitter på tåget. jag ser jättemycket fram emot att få lite klarhet i saker och ting samtidigt som jag är nervös för att jag kanske inte får höra det jag vill höra. vore inte helt fel med lite flyt just idag. alla andra dagar(inte riktigt men nästan) kan få gå emot mig bara just idag går som jag hoppas. 

 

Study abroad är en förening som jag fick tipsat till mig av en tjej som gått igenom dem. Dem hjälper studenter som vill åka själva alltså utan hjälp av universitet här i Sverige. Dem hjälper bla till med att översätta betyg, skicka in ansökningar till skola och CSN och sen får man lätt kontakt med andra som åker samtidigt. Allt detta gör dem gratis om jag förstått allt rätt så förutom 200:- på tågbiljett tur och retur till Göteborg så spenderar jag inte mycket pengar på denna värdefulla information. 

 

Som sagt, jag är laddad och redo för vad jag nu kommer få höra men jag är sjukt nervös samtidigt! 

 

Wish Me Luck! 

Jag anser att det finns många sätt att lära. Läsa, skriva, utföra. Men för att lära sig om sig själv och om sitt liv så tror jag att man måste göra misstag. Jag har gjort fruktansvärt många misstag i mitt liv, helt sjukt när jag tänker på det. Och i vissa fall sitter jag här än idag med konsekvenser. Misstag när det kommer till träning, hälsa, den sociala biten alla har vi gjort dem. Ofta vet man innan man ens gör misstagen att det är ett misstag ändå gör man det. Var längesen jag insåg att man kan aldrig bestämma åt en annan människa vad denne ska göra och ofta kommer man få sina råd bortviftade i ett par dagar, veckor, månader, år innan den andra personen bestämmer sig själv. För självklart är det också så att vi kan inte leva efter andras misstag utan vi måste lära oss själva och så småningom gör man det. 

 

är på jobbet nu och sitter på frukostrast, eftermiddagen ska jag enbart ägna åt mig själv. ska gå hem från jobbet, gå ut och springa, laga mat, ta ett bad och sova. ska se till att hålla mig så upptagen att jag inte hinner tänka för det orkar jag inte mer. 

Nu får det vara nog på detta hemska väder. Är så hösttrött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

 

Fick ett jättefint meddelande av min gamla chef som jag hade på mitt jobb i Australien i morse. Blir glad bara av att tänka på det, saknar alla så jättemycket och dem jag jobbade med blev som en extrafamilj för mig. Otroligt fina människor hela högen! Jag kommer ihåg denna dagen för ett år sedan så väl! Idag var det nämligen Melbourne Cup vilket är något slags hästrace av något slag då alla klär upp sig i fina kläder och tjejerna har diadem med små hattar på sig. Det var första eller möjligtvis andra veckan på jobbet för mig och Frida och vi satte oss som vanligt i vanen med gruppen på morgonen. På väg ut till bilen hör vi att vi ska åka och ta en öl innan jobbet och Frida utbrister: NU??? På riktigt västgötska vilket leder till att våran australienska jobbarkompis Sean skrattar om aldrig förr. Det var denna dagen uttrycket Right Nu? myntades och användes relativt flitigt under en period. Sagt och gjort åkte vi och drack öl innan våran sju timmars vandringsdag på jobbet. Det var varmt, soligt och helt underbart. Allting förutom jobbdelen haha! Och två dagar senare sa vi upp oss. 

 

Det är konstigt men jag minns saker så klart, som om jag fortfarande är där och då. I det ögonblicket med dem människorna. 

 

 

hade en otroligt skön söndag igår. skypade på morgonen, fixade matlådor till mig, mamma och jocke för idag, åkte med Carro och agerade blombud samt slappade i soffan hela kvällan. älskar dagar när man egentligen inte har något som man bestämt att man ska göra och inga tider att passa! 

 

Idag är det återigen måndag och jag sitter just nu på min lunchrast på jobbet. Är mycket att göra vilket är positivt!! Har ställt klockan flera dagar i rad fär att gå ut och springa på morgonen men tydligen vill inte min kropp samma sak på morgonen som på kvällen. men imorgon då ska jag ta mig upp, det måste jag! 

 

Efter jobbet bär det av till papi för att säga hej till mina smålisar och sen en snabbvisit hos Frida innan det är dags att traska hem och dyka ner i sängen igen. 

 

 

sjukt.. kan inte komma över hur fort ett år har gått. Idag när jag kom till jobbet gjorde jag ett aktivt val att dra ner rullgardinen. är så trött på att varje gång jag tittar ut igenom fönstret så är det regnigt och grått. det hjälpte tro det eller ej och jag känner mig betydligt piggare av att slippa se eländet. och idag är det faktiskt en kanonbra dag, ser fram emot ikväll så otroligt mycket. ska bli superkul att gå ut på hemmaplan igen. men sen blir det lugnt i ett par helger igen och sparande av pengar.. första gången någonsin skulle jag vilja säga som jag faktiskt njuter av att spara pengar mest för att jag vet att det tar mig dit jag vill snart igen. 

 

allt som allt en riktigt bra dag med andra ord :)

det närmar sig sitt slut. nu när det bara är två månader kvar på det här året och ett år sedan jag och frida anlände till australien(mer eller mindre) inser man hur galet fort ett år går. jag kommer lämna 2013 med huvudet högt och ett hopp om 2014. ett hopp om att få åka till australien, att alla mina nära och kära är starka och trygga.. ett hopp om ett bra år med alla olika medgångar och motgångar. nu vid 22 års ålder så har jag insett att de kommer med alla år... medgångarna och motgångarna. det är lite dem som gör året till det de blir. jag har lite accepterat att det händer och förväntar mig att det ska hända. försöker intala mig själv att det blir lite mindre av en chock om man är inställd på att imorgon är en ny dag och den kommer med ny lycka och/eller nya bekymmer. samtidigt som det är okej.. livet är en berg och- dalbana och jag försöker njuta av åkturen så gott det går. med andra ord. för en gångs skull är jag inte rädd att starta ett nytt år. jag är inte rädd för vad det året har att erbjuda. bring it on 2014! 

 

allt som oftast tänker jag alldeles för mycket. försöker analysera saker innan dem ens har hänt och allt som oftast har jag helt fel. det är enligt mig något som jag gör fel eller snarare helt galet. det är svårt för mig att bara sitta ner och ta saker och ting som dem kommer. jag vill gärna veta saker innan dem ens har hänt så att jag på något sätt kan förbereda mig själv och kanske till och med andra i min omgivning på vad som kommer hända och hur jag kommer agera. jag har jobbat på att få bort denna sidan av mig och när jag levde dag för dag under ett helt år försvann den sakta men säkert och jag slutade fundera alltför mycket. försökte istället leva för dagen från det att jag vaknade på morgonen tills det att jag somnade på kvällen. nu inser ju jag också att det är inte så livet funkar, det är bra mycket mer komplicerat än så. iallafall när man som jag inte vill leva lagom. lagom är tråkigt... allt eller inget är en utmaning. i flera år har jag gett upp innan jag ens försökt, har haft inställningen att jag ska göra något vettigt av mitt liv och det har hållit i en vecka och sen har jag varit tillbaka på ruta ett igen. det är väl nu om någon gång det är dags att anta utmaningen och göra något vettigt av detta och mig själv. 

 

sagt och påbörjat!! 

sedan jag kom till kontoret för 45 minuter sedan så har minst 6/10 personer kommenterat det faktum att det är lönefredag. sånt är ju livet man behöver pengar för att kunna försörja sig. och just nu behöver jag pengar för att göra det jag vill men... när jag reste med Boaz precis innan jag åkte hem från australien bodde vi i en liten stad i ca 6 dagar. en harmonisk, lugn och helt underbar stad vid namn Byron Bay. då jag är en ganska stressad person av mig så tog det några dagar innan jag började uppskatta livet i Byron. det var ingen stress och när jag är på semester vill jag bara slappa. som sagt det tog mig ett par dagar innan jag uppskattade våra dagar i Byron men nu är det allt jag vill tillbaka till. inte så mycket för honom för det vi hade har vi inte längre utan mest på grund av den icke existerande ständiga livsstressen. allting ordnar sig oavsett och det kände man verkligen. att allting skulle ordna sig. jag behöver det just nu, den känslan, den livsglädjen och den livsstilen. ni vet när man gjort saker och när man är borttagen från situationen så är det allt man vill göra men kanske inte riktigt uppskattade det som man borde gjort när man var på plats. så var det, sorgligt men sant. jag ska åka tillbaka dit en dag och verkligen känna efter. längtar efter att slippa känna livsstressen igen. 

 

det jag vill få fram är att man skall inte leva för materiella ting, man ska leva för de människor man älskar, den platsen man är på och de saker man ser, känner och upplever. 

 

the world is a fucked up place. det är allt jag har att säga. 

jag är hemma nu, i Sverige alltså.. mitt andra hem Australien är saknat och efterlängtat. att lämna var bland det tuffaste jag gjort i mitt liv, en plats där jag kännt mig trygg, glad och hemma och träffat så fina människor. som det ser ut nu kommer jag få se mitt älskade sydney redan i februari igen. jag hoppas verkligen att det ska gå och att jag ska få komma iväg och börja plugga i en stad där jag inte kollar mig över axeln och är rädd för att snubbla över andra människors vilja. alla som jag bryr mig om stöttar mig oavsett vilket val jag gör trots detta är jag otroligt rädd för att göra valet. jag är hemma nu och de människor jag haft nära mig i ett år är på andra sidan jorden. går åt bägge håll tänker ni då. att när jag är där är ni här och det är sant det också.

 

att plugga i australien är verkligen något jag vill göra, för mig själv, för mitt välmående. det kostar mer än att studera i sverige men vem kan säga att det inte är värt det. det är annorlunda nu, mitt liv, jag och utan att ta hänsyn till någon annan så är det sydney jag vill tillbaka till. jag vill det.. och då ska jag försöka se till så att det händer. jag måste sluta vara rädd för att de val jag gör för mig själv skall anses som fel eller liknande av andra. jag har ett liv och en chans till att leva det livet som jag vill. allting är inte svart eller vitt. allting handlar inte om vad alla andra anser är rätt och allting handlar inte om att följa det som anses vara "normalt". alla människor ser olika på vad som är rätt och fel.

 

men nu är jag här, mittemellan och på väg att ta mig till mitt nästa mål i livet. jag njuter av min familj och mina vänner nu när jag är hemma. mina fina saknade och helt underbara nära och kära. det är helt underbart att träffa alla igen och att få kramas med er och jag uppskattar allt stöd jag får. ni är bäst!!