Sofie.

kan möjligtvis vara så att jag var lite väl negativ i mitt förra inlägg. jag känner mig som världens tråkigaste person men vem är jag att klaga egentligen? min mamma säger alltid; det löser sig Sofie det gör det alltid. och jag har inte ens ett problem egentligen så det klart att det kommer lösa sig. det är inte hela världen att jobba ett par helger och vem säger att jag inte kan göra saker ändå? Lite sömbrist har ingen dött av. Min kloka och saknade vän Jessica har ett citat på sin facebook som lyder; You can't live a positive life with a negative mind. Och hur rätt är inte det? 

 

Härmed slår jag mig själv på fingrarna och tar tag i mig själv. Faktum är att jag ju faktiskt har världen framför mina fötter och att bara jag kan avgöra vad jag ska göra med mitt liv och hur jag ska göra det. Med det sagt är mina planer för kvällen att ta en powerwalk med min underbara musik i öronen, städa mitt och Fridas rum, ta en långdusch och sen bara njuta av lite egentid. 

 

Kan vara så att hemlängtan har slagit mig lite. Men det är ju inte så konstigt det heller. 

Stay positive and I will do the same. Ciao!!

jobbade fem pass denna helgen. Gjorde mellan 25 och 30 timmar på tre dagar och två olika jobb. har ännu en likadan helg framför mig verkar det som och jag är redan trött på att vara världens tråkigaste människa. missförstå mig inte, jag är glad att jag har jobb osv men jag missar allt det roliga här borta. får se hur länge jag orkar ha det såhär men just nu har jag inget val. 

 

hej.

har fått ett till jobb så nu verkar det lösa sig ekonomiskt även på denna sidan jorden. jobbade första dagen igår mellan 8-16.30 och idag mellan 7-14 men eftersom det så faller sig att jag har två jobb så laddar jag nu för att gå på mitt pass på det andra jobbet 19-23 och sen hem och sova och imorgon börja 8 och förmodligen inte sluta förräns 5. hade det inte varit för att sommaren helt plötsligt bestämt sig för att dyka upp härborta så hade jag inte haft något emot det. å andra sidan är det ju bara början på den så jag ska nog få mig ett par soldagar jag också.

 

även fast det kanske inte låter som att jag är så jätteuppåt till min situation härnere så är jag faktiskt mycket tillfredsställd med min tillvaro fortfarande. jag vill som sagt stanna här borta och vet vad som krävs för att jag ska göra det. tydligen får vi nya flatmates om en vecka och det är ju alltid spännande och se vad det blir för filurer denna gången. 

 

take good care and I'll speak to you soon. 

 

Ikväll jobbar både jag och Frida, är supernervös över min första riktiga jobbdag på nya jobbet men det kommer förhoppningsvis gå vägen ändå. Det finns mycket som jag inte kan ännu. Mycket som jag inte har koll på men det kommer antar jag. Ikväll jobbar jag mellan 7 och 11 och sen får vi se vad jag fått för mer tider denna veckan. Blev lovad 20h men i detta land så tar alla saker och ting med en nypa salt så vi får väl se. 

 

Detta kändes som ett inlägg jag lika gärna hade kunnat skriva hemma men å andra sidan så innebär det ju att vi faktiskt har skapat oss en vardag här borta precis som hemma. jag älskar det. 

Det är när man sakta men säkert börjar känna igen sig själv som man vet att man tagit rätt beslut någonstans på vägen. Sen jag kom hit har mycket förändrats, jag har inga sömnproblem, jag har slutat bry mig om småsaker, jag tar varje dag som den kommer, jag stressar mindre... jag mår helt enkelt bättre. 

Jag har också lärt mig att tänka efter innan jag gör något, att lita på min egen magkänsla. Det har lett till att jag sluppit komma till det stadie då jag mår dåligt över något. Istället har jag förhindrat det genom att inte ge mig in i saker för snabbt. 

Hela atmosfären där vi befinner oss nu är annorlunda mot hemma. Här går folk i jeans och flip-flop. Människorna blandar hej vilt sina kläder för helt ärligt vem bryr sig om hundra år så länge man trivs i det? Alla hälsar på alla med frasen; Hi! How are you? eller Hi! How's it going? (hur man svarar på detta är fortfarande ett mysterium för oss då dem direkt efter fortsätter prata om annat). Det är inte helt ovanligt att man stannar till och spenderar en kvart med en helt främmande människa när man är ute och går. Det är heller inte helt ovanligt att man blir inbjuden till folk kors och tvärs bara för att alla tycker att det är kul att träffa nya människor. Om jag rannsakar mig själv är jag ganska säker på att jag inte hade betett mig likadant i Sverige. 

Missförstå mig inte, jag älskar mitt hem. Det är där jag har min familj och mina vänner det är där jag har min trygghet och självklart saknar man den samt er. Men denna resa och det jag upplever dagligen kommer hjälpa mig att växa som person. Det känner jag redan nu. 

 

Alla som känner mig vet att jag tänker mycket.. anledningen till bristen på inlägg i denna blogg är att jag inte längre tänker så mycket. Istället så gör jag saker, lär mig saker om mig själv och om andra samt försöker ta in så mycket som möjligt av denna upplevelsen varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. Jag önskar att alla mina nära och kära får chansen att göra något liknande någon gång i livet för trots att jag bara är en månad in i detta äventyr (kom hit för EXAKT en månad sen ser jag nu när jag kollar på datumet) så vågar jag redan påstå att det är det bästa som hänt mig hittills i mitt liv. 

 

Hoppas allt är lika bra på hemmafronten som det är här. KRAM!

uppsagd från förra jobbet numera. Avslutade med en afterwork utan dess like i fredags och vid ett snubblade jag och Frida in i en taxi och hem till Bondi. Tack gode gud att taxi är billigt i detta land.Vi hade kul iallafall. 

 

I fredags fick vi också ett sms av en restaurang i Coogee som ligger nära Bondi. En av oss kunde komma skrev han. Så vi fick snällt lotta och Frida vann lotten, är glad för hennes skull men det är tråkigt för mig som nu sitter arbetslös. Imorgon blir det en heldag med jobbsök för mig och sen ett par timmar på stranden. Annars... JO just det. Vi ska kolla på en lägenhet här i bondi imorgon också.. wiiie! den verkar bra så jag hoppas på lite tur nu. 

 

Jag har dessutom fått mig en liten syster på hemmaplan. Sötunge!! 

 

Livet i Australien är fortfarande helt underbart trots allt. Jag vill aldrig åka hem härifrån som jag känner nu. Iallafall inte för evigt.   

Since australia is missing some letters I will write this in english. We are having the time of our life here. This place, the people and the weather is amazing. We have been in Sydney city to see the opera house, harbour bridge and more and yesterday we were being lazy on the beach. Also, we went out yesterday. It was alot of fun!!! I will give you more updates as soon as we get an adapter which works with Fridas computer but... i'm alive, i'm happy and I know I've done the right thing by coming here.

 

Cheers!

I lördags satt jag på en förfest nykter med Jessica bredvid mig och kom på mig själv med att sitta helt tyst och bara kolla på mina vänner. Man vet att man kommer hem snart igen och att det kommer gå fortare än man vill och att man inte kommer vilja åka hem när man ska göra det, men i det ögonblicket när jag satt där passerade ett antal minnen som jag har med er framför ögonen på mig och det gick upp för mig hur sjukt kul vi har haft och att vi kommer skaffa oss många till.

 

Har precis sagt hejdå till mina syskon hos pappa, lipig nu så det liknar inget.

Nu sista tiden innan vi åker iväg på våran lilla resa så har promenader varit en naturlig del av min dag. Anledningen till det är att jag har velat reda ut alla mina känslor och tankar innan jag åker. Även fast man kanske inte tänker på saker och ting när man är ute så rensas hjärnan och tillslut finns bara de känslor som man måste ta itu med kvar. Det har skett stora förändringar för mig de senaste dagarna, veckan. Jag har under en lång period stött bort mina känslor och tankar, inte tagit tag i dem, inte tillåtit mig ha egna åsikter osv. Helt enkelt bleknat som person. Det är inte jag, jag brukade vara starkare än så. Iallafall, under dessa promenader har jag lyft blicken, sett mig omkring, besökt de platser som väcker minnen som jag begravt. Jag har med andra ord mött saker som jag aldrig trodde jag skulle klara av att möta. Jag mår bra nu, jag är tillfreds med livet. Jag har känt efter och bearbetat, kommit över.

 

Det ska bli skönt att lämna Falköping. Det ledsamma med att göra det är att det finns människor som jag lämnar bakom mig, som inte kommer vara del av mitt framtida liv. Och sen finns det dom som jag kommer komma tillbaka till. Mina vänner och min familj som betyder allt för mig, er kommer jag sakna. Det börjar bli verkligt nu, det faktum att man ska lämna den lilla, trygga staden Falköping för storstaden Sydney. Men jag tvivlar inte... både jag och Frida kommer uppleva något stort, vi kommer ha minnen för livet och oavsett när vi kommer hem igen så har vi försökt, vi har upplevt något, lärt oss nya saker och träffat nya människor. Framförallt kommer vi ha skaffat oss ett annat perspektiv på saker och ting.

 

Cheers!

 

 

Igår var min sista dag på Arkivator innan resan, det firade vi med after work på telecom. Jag fick AUD och lite annat kul av mina kära kollegor och insåg ganska tidigt på kvällen att jag kommer sakna dem! Hade en superrolig kväll med mycket skratt och god mat. Tog det väldigt lugnt dock så jag mår kanon idag.

Pappa väckte mig 08:30 och tog med mig till tippen, nu blir det ett träningspass hemma i vardagsrummet och sen får jag träffa Jessica någon gång under dagen. Allt som allt en riktigt bra dag :)

 

Ciao!

Onsdag, mitt i arbetsveckan, trötthet har bytts ut mot hopp om ännu en helg, nedräkningen tills jag åker går på något konstigt vänster snabbare och snabbare, avskeden blir fler och fler. Onsdag är en bra dag, solen skiner, det är typiskt höstväder ute och jag lyssnar på musik på jobbet. Idag är en bra dag, match ikväll, det gör kvällen till en bra kväll.

 

Idag njuter jag av livet. :)

Från och med idag och 2,5 vecka framåt så ska jag köra stenhårt på min träning. Jag har lagt upp ett schema för hur jag ska göra och det skall följas till punkt och pricka. Dessutom skall skräpet jag stoppar i mig minska ordentligt. Jag har lite drygt tre veckor tills jag åker och då ska jag ha jobbat upp ett träningstempo som jag skall hålla även i Australien. Alla kan bara man vill och det skall jag bevisa. Det är ingen solsemester jag åker på, okejdå lite solsemester men det innebär inte att jag ska se ut som en säl när jag kommer hem. Idag blir det 5km i elljusspåren med pappa och innan det ett styrkeset på vardagsrumsgolvet ala Sofie. Wish Me Luck!

Pratade precis med mina bästa reskompis Frida. Vi åker om 22 dagar. Det är helt sjukt nära och massvis att göra. But I love it.

Det är fredag och torsdagen kunde in slutat på ett bättre sätt igår. Det med att det var en skitdag buhu livet suger det kan vi stryka för på kvällen fick jag träffa mina fina vänner Matilda och Rebecca som utan tvekan lös upp min tillvaro en helt vanlig torsdagskväll. Idag kommer mammas bror med familj och det blir familjehäng ala Reimers vilket innebär en hel del alkohol, lite god mat, och mycket trevligt umgänge. Och imorgon får jag förhoppningsvis träffa både Carolin och Fanny och det är inte varje dag detta händer. Slutsats; Jag har lärt mig att uppskatta det som uppskattas tillbaka.

 

 

det är ingen bra dag idag.

I miss the years that were a waste

I miss the way the sunshine would light up your face

I miss all the little things

I never thought that they'd mean everything to me.

I miss you

 

 

Idag behöver jag min musik.

Hej dagens bästa låt!

 

Och hej onsdag den 19/9. Jag var världens gladaste tjej när jag vaknade imorse utan min träningsvärk. Tji fick jag för nu sitter den i rumpa och axlar och är på gång i lår och rygg. Välkommen! Idag blir det träning igen i form av bodyjam och sen ryggläge med en film i sängen.

 

Mer party än så blir det inte, ciao!

dagens stora plus; Bodypump release, tända ljus och fleecetröja på jobbet, försov mig inte, om exakt en månad står jag på australiensisk mark

 

dagens minus; Vem bryr sig? det finns inga minus om man inte skapar dem själv. it's as simple as that

 

Men lite ledsen är jag trots allt, jag kommer inte hinna träffa Hanna och Tove mer innan Australien. Vilket innebär att det dröjer en mindre evighet tills jag får träffa dem igen. I och med detta så börjar det komma ikapp mig att jag faktiskt åker jätte jätte snart. jag är helt galet förväntansfull och lycklig och rörig och nervös.

 

En månad.. en liten stackars månad.

Har haft en helt otroligt bra helg. I fredags var jag hos Hanna och agerade nykter klubb helt själv. Det var hur trevligt som helst, träffade massa nytt folk och ja.. allt som allt var det en superkväll. I lördags var vi och myste i mosters stuga. Fick träffa min morbror och hans fru som numera bor i Indien och det var ju inte igår så det var kul att höra hur dem har det. Kvällen spenderades på glädje igen, har nog aldrig tidigare haft en så rolig nykter utgång som då. Igår hade vi seriepremiär som vanns med två mål. Som sagt en otroligt bra helg.

 

Idag är det handbollsträning igen och innan dess städande av rummet. Dags att börja skeppa iväg lite saker till tippen och skeppa in lite saker på blocket inför resan. helt galet att det igår bara var en månad kvar. can't wait. iih!