Sofie.

idag är det dags för mig att åka till Göteborg och gå på studierådgivning hos study abroad. har tusen frågor och funderingar som jag ska skriva ner när jag väl sitter på tåget. jag ser jättemycket fram emot att få lite klarhet i saker och ting samtidigt som jag är nervös för att jag kanske inte får höra det jag vill höra. vore inte helt fel med lite flyt just idag. alla andra dagar(inte riktigt men nästan) kan få gå emot mig bara just idag går som jag hoppas. 

 

Study abroad är en förening som jag fick tipsat till mig av en tjej som gått igenom dem. Dem hjälper studenter som vill åka själva alltså utan hjälp av universitet här i Sverige. Dem hjälper bla till med att översätta betyg, skicka in ansökningar till skola och CSN och sen får man lätt kontakt med andra som åker samtidigt. Allt detta gör dem gratis om jag förstått allt rätt så förutom 200:- på tågbiljett tur och retur till Göteborg så spenderar jag inte mycket pengar på denna värdefulla information. 

 

Som sagt, jag är laddad och redo för vad jag nu kommer få höra men jag är sjukt nervös samtidigt! 

 

Wish Me Luck! 

Jag anser att det finns många sätt att lära. Läsa, skriva, utföra. Men för att lära sig om sig själv och om sitt liv så tror jag att man måste göra misstag. Jag har gjort fruktansvärt många misstag i mitt liv, helt sjukt när jag tänker på det. Och i vissa fall sitter jag här än idag med konsekvenser. Misstag när det kommer till träning, hälsa, den sociala biten alla har vi gjort dem. Ofta vet man innan man ens gör misstagen att det är ett misstag ändå gör man det. Var längesen jag insåg att man kan aldrig bestämma åt en annan människa vad denne ska göra och ofta kommer man få sina råd bortviftade i ett par dagar, veckor, månader, år innan den andra personen bestämmer sig själv. För självklart är det också så att vi kan inte leva efter andras misstag utan vi måste lära oss själva och så småningom gör man det. 

 

är på jobbet nu och sitter på frukostrast, eftermiddagen ska jag enbart ägna åt mig själv. ska gå hem från jobbet, gå ut och springa, laga mat, ta ett bad och sova. ska se till att hålla mig så upptagen att jag inte hinner tänka för det orkar jag inte mer. 

Nu får det vara nog på detta hemska väder. Är så hösttrött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

 

Fick ett jättefint meddelande av min gamla chef som jag hade på mitt jobb i Australien i morse. Blir glad bara av att tänka på det, saknar alla så jättemycket och dem jag jobbade med blev som en extrafamilj för mig. Otroligt fina människor hela högen! Jag kommer ihåg denna dagen för ett år sedan så väl! Idag var det nämligen Melbourne Cup vilket är något slags hästrace av något slag då alla klär upp sig i fina kläder och tjejerna har diadem med små hattar på sig. Det var första eller möjligtvis andra veckan på jobbet för mig och Frida och vi satte oss som vanligt i vanen med gruppen på morgonen. På väg ut till bilen hör vi att vi ska åka och ta en öl innan jobbet och Frida utbrister: NU??? På riktigt västgötska vilket leder till att våran australienska jobbarkompis Sean skrattar om aldrig förr. Det var denna dagen uttrycket Right Nu? myntades och användes relativt flitigt under en period. Sagt och gjort åkte vi och drack öl innan våran sju timmars vandringsdag på jobbet. Det var varmt, soligt och helt underbart. Allting förutom jobbdelen haha! Och två dagar senare sa vi upp oss. 

 

Det är konstigt men jag minns saker så klart, som om jag fortfarande är där och då. I det ögonblicket med dem människorna. 

 

 

hade en otroligt skön söndag igår. skypade på morgonen, fixade matlådor till mig, mamma och jocke för idag, åkte med Carro och agerade blombud samt slappade i soffan hela kvällan. älskar dagar när man egentligen inte har något som man bestämt att man ska göra och inga tider att passa! 

 

Idag är det återigen måndag och jag sitter just nu på min lunchrast på jobbet. Är mycket att göra vilket är positivt!! Har ställt klockan flera dagar i rad fär att gå ut och springa på morgonen men tydligen vill inte min kropp samma sak på morgonen som på kvällen. men imorgon då ska jag ta mig upp, det måste jag! 

 

Efter jobbet bär det av till papi för att säga hej till mina smålisar och sen en snabbvisit hos Frida innan det är dags att traska hem och dyka ner i sängen igen. 

 

 

sjukt.. kan inte komma över hur fort ett år har gått. Idag när jag kom till jobbet gjorde jag ett aktivt val att dra ner rullgardinen. är så trött på att varje gång jag tittar ut igenom fönstret så är det regnigt och grått. det hjälpte tro det eller ej och jag känner mig betydligt piggare av att slippa se eländet. och idag är det faktiskt en kanonbra dag, ser fram emot ikväll så otroligt mycket. ska bli superkul att gå ut på hemmaplan igen. men sen blir det lugnt i ett par helger igen och sparande av pengar.. första gången någonsin skulle jag vilja säga som jag faktiskt njuter av att spara pengar mest för att jag vet att det tar mig dit jag vill snart igen. 

 

allt som allt en riktigt bra dag med andra ord :)

det närmar sig sitt slut. nu när det bara är två månader kvar på det här året och ett år sedan jag och frida anlände till australien(mer eller mindre) inser man hur galet fort ett år går. jag kommer lämna 2013 med huvudet högt och ett hopp om 2014. ett hopp om att få åka till australien, att alla mina nära och kära är starka och trygga.. ett hopp om ett bra år med alla olika medgångar och motgångar. nu vid 22 års ålder så har jag insett att de kommer med alla år... medgångarna och motgångarna. det är lite dem som gör året till det de blir. jag har lite accepterat att det händer och förväntar mig att det ska hända. försöker intala mig själv att det blir lite mindre av en chock om man är inställd på att imorgon är en ny dag och den kommer med ny lycka och/eller nya bekymmer. samtidigt som det är okej.. livet är en berg och- dalbana och jag försöker njuta av åkturen så gott det går. med andra ord. för en gångs skull är jag inte rädd att starta ett nytt år. jag är inte rädd för vad det året har att erbjuda. bring it on 2014! 

 

allt som oftast tänker jag alldeles för mycket. försöker analysera saker innan dem ens har hänt och allt som oftast har jag helt fel. det är enligt mig något som jag gör fel eller snarare helt galet. det är svårt för mig att bara sitta ner och ta saker och ting som dem kommer. jag vill gärna veta saker innan dem ens har hänt så att jag på något sätt kan förbereda mig själv och kanske till och med andra i min omgivning på vad som kommer hända och hur jag kommer agera. jag har jobbat på att få bort denna sidan av mig och när jag levde dag för dag under ett helt år försvann den sakta men säkert och jag slutade fundera alltför mycket. försökte istället leva för dagen från det att jag vaknade på morgonen tills det att jag somnade på kvällen. nu inser ju jag också att det är inte så livet funkar, det är bra mycket mer komplicerat än så. iallafall när man som jag inte vill leva lagom. lagom är tråkigt... allt eller inget är en utmaning. i flera år har jag gett upp innan jag ens försökt, har haft inställningen att jag ska göra något vettigt av mitt liv och det har hållit i en vecka och sen har jag varit tillbaka på ruta ett igen. det är väl nu om någon gång det är dags att anta utmaningen och göra något vettigt av detta och mig själv. 

 

sagt och påbörjat!! 

sedan jag kom till kontoret för 45 minuter sedan så har minst 6/10 personer kommenterat det faktum att det är lönefredag. sånt är ju livet man behöver pengar för att kunna försörja sig. och just nu behöver jag pengar för att göra det jag vill men... när jag reste med Boaz precis innan jag åkte hem från australien bodde vi i en liten stad i ca 6 dagar. en harmonisk, lugn och helt underbar stad vid namn Byron Bay. då jag är en ganska stressad person av mig så tog det några dagar innan jag började uppskatta livet i Byron. det var ingen stress och när jag är på semester vill jag bara slappa. som sagt det tog mig ett par dagar innan jag uppskattade våra dagar i Byron men nu är det allt jag vill tillbaka till. inte så mycket för honom för det vi hade har vi inte längre utan mest på grund av den icke existerande ständiga livsstressen. allting ordnar sig oavsett och det kände man verkligen. att allting skulle ordna sig. jag behöver det just nu, den känslan, den livsglädjen och den livsstilen. ni vet när man gjort saker och när man är borttagen från situationen så är det allt man vill göra men kanske inte riktigt uppskattade det som man borde gjort när man var på plats. så var det, sorgligt men sant. jag ska åka tillbaka dit en dag och verkligen känna efter. längtar efter att slippa känna livsstressen igen. 

 

det jag vill få fram är att man skall inte leva för materiella ting, man ska leva för de människor man älskar, den platsen man är på och de saker man ser, känner och upplever. 

 

the world is a fucked up place. det är allt jag har att säga. 

jag är hemma nu, i Sverige alltså.. mitt andra hem Australien är saknat och efterlängtat. att lämna var bland det tuffaste jag gjort i mitt liv, en plats där jag kännt mig trygg, glad och hemma och träffat så fina människor. som det ser ut nu kommer jag få se mitt älskade sydney redan i februari igen. jag hoppas verkligen att det ska gå och att jag ska få komma iväg och börja plugga i en stad där jag inte kollar mig över axeln och är rädd för att snubbla över andra människors vilja. alla som jag bryr mig om stöttar mig oavsett vilket val jag gör trots detta är jag otroligt rädd för att göra valet. jag är hemma nu och de människor jag haft nära mig i ett år är på andra sidan jorden. går åt bägge håll tänker ni då. att när jag är där är ni här och det är sant det också.

 

att plugga i australien är verkligen något jag vill göra, för mig själv, för mitt välmående. det kostar mer än att studera i sverige men vem kan säga att det inte är värt det. det är annorlunda nu, mitt liv, jag och utan att ta hänsyn till någon annan så är det sydney jag vill tillbaka till. jag vill det.. och då ska jag försöka se till så att det händer. jag måste sluta vara rädd för att de val jag gör för mig själv skall anses som fel eller liknande av andra. jag har ett liv och en chans till att leva det livet som jag vill. allting är inte svart eller vitt. allting handlar inte om vad alla andra anser är rätt och allting handlar inte om att följa det som anses vara "normalt". alla människor ser olika på vad som är rätt och fel.

 

men nu är jag här, mittemellan och på väg att ta mig till mitt nästa mål i livet. jag njuter av min familj och mina vänner nu när jag är hemma. mina fina saknade och helt underbara nära och kära. det är helt underbart att träffa alla igen och att få kramas med er och jag uppskattar allt stöd jag får. ni är bäst!!

jag gör denna resa för min skull. för att jag behöver det. finns ingenting som säger att jag kommer åka igen efter oktober men heller ingenting som säger att jag stannar. för det enda som gör att Falköping är hemma är just dem personerna. min familj och mina vänner. jag säger ingenting eftersom det fortfarande är oklart samtidigt som jag tror att jag vet vad jag ska göra i oktober. jag skrattar och gråter om vartannat för att det är så blandade känslor men oavsett så kommer det bli bra i slutändan. det blir det alltid. det är första gången jag faktiskt står ensam i detta, ensam i att göra valen och ensam i att ta de slutgiltliga besluten

.

jag är sämst på att höra av mig till folk och ibland kan det ta dagar och veckor för mig att svara på mail och meddelanden. det är svårt. det är skilda liv, olika tidszoner och olika dygnsrytm. tror alla som gjort en längre period hemifrån kan skriva under på att det är svårt att höra av sig och svårt att ta sig tid att svara. man har så mycket runt omkring sig och bara under en kort period för nej som det ser ut nu blir jag inte kvar i Australien för alltid. 

Har ännu en gång slagit om i vilken typ av musik jag lyssnar på eller är helt enkelt en person som lyssnar på det mesta. Senaste in på spotify är band som Lorde, Alpine, Haim & Matt Corby. Vet inte varför jag har fastnat för det men det går runt och runt och runt i min ipod på mina promenader och på datorn dygnet runt. i'm in love!

Har på tre dagar på jobbet lyckats med att vara såpass oförsiktig att jag fått olja i ansiktet och bränt mig på värmelampan till pommes värmaren. idag är jag ledig, ikväll ska jag med kanske lite hjälp från Boaz laga mat åt alla i huset och sen blir det bio, har velat göra det i flera veckor nu så det ska bli mysigt. Imorgon har jag andra delen i min baristakurs som jag får gratis av jobbet, love life! sen blir det jobb och det blir det nog likaså resten av veckan. sitter just nu och kikar på film och snart ska jag hoppa in i duschen och göra mig i ordning inför kvällen. 

 

 

inte ett moln på himlen, strålande sol och tjugofem grader. enda anledningen till att det är kallt är de iskalla vindarna. ISKALLA! jag funderar dagligen på hur jag ska göra i höst. vet inte om jag vill stanna i Sverige eller åka tillbaka hit. Vet att Falköping inte är platsen för mig men det är ju inte enda platsen i Sverige, Europa. Jag sparar pengar just nu så jag kommer kunna resa lite om jag inte bestämmer mig för att åka tillbaka till Australien. Vet inte mycket just nu, men jag är lycklig och nöjd med vad jag åstadkommit och hur jag utvecklats som person. kanske skulle ta och studera lite till våren istället. känner mig redo att göra det nu! ja som sagt så är jag förvirrad som aldrig förr. 

Det som hände efter att jag lämnat Sydney sist hände så fort att jag knappt själv hängde med. Jag träffade Alex i Airlie beach, hittade ingen farm att jobba på och efter lite drygt en vecka så var jag tillbaka i Sydney igen med blandade känslor. Vad ska jag göra härnäst? Visum? Hur kommer allt lösa sig? Kommer det funka att jag bor hos Boaz och hans familj? Med andra ord mycket förväntningar och ovisshet. Det har funkat, jag jobbar och den som inte tror på att allt löser sig bara man vill missar mycket av livet. Jag älskar mitt liv i Australien och är inte på långa vägar redo att lämna det. Men om det är så det blir i Oktober så är det så det blir. Jag är förälskad i detta landet, mitt liv här och Boaz och hans familj tar hand om mig som om jag vore en av dem. Att ha en andra familj på andra sidan jorden är något som jag aldrig hade trott skulle hända mig. Några som respekterar mig, bjuder in mig och älskar mig. Precis som jag vet att min familj hade gjort med någon av mina kompisar. Jag ska börja uppdatera er med vad som händer igen. Jag ska börja lägga in bilder osv från allting. Jag har bara inte haft tid att göra detta ännu. Har haft alldeles för mycket i hjärnan som snurrat runt. Dags för mig att leva en dag i taget igen och njuta av min tid här. Jag har kanske trots allt bara 2,5 månad kvar...

Eftersom det numera är officiellt att både Frida och Antonia är tillbaka i Sverige så kan även jag meddela att tiden har kommit för mitt tåg att lämna Sydney(eller ja inom några dagar). Jag åker inte till Sverige, lämnar inte ens landet faktiskt utan jag rör mig uppåt mot min kära vän Alexandra och Airlie beach. yes! it sounds awesome. men jag har fruktansvärt blandade känslor inför detta. Vår plan är att vi ska ge oss av och jobba på en farm i tre månader. Second year visa, here i come! för som ni redan vet så är min plan att stanna ett extra år i detta underbara land. Tyvärr finner jag det väldigt svårt att njuta av mina fem sista dagar i Sydney på grund av alla tankar som virvlar runt i mitt huvud. Och detta märks otroligt tydligt då jag inte mår jättebra om jag ska vara ärlig. Har dock fem väldigt roliga dagar framför mig så det blir garanterat bättre. Nästa och första stoppet på dagen blir en springtur längs med kustpromenaden. bara för att jag kan liksom. 

 

Till mina fina som åkt tillbaka till Sverige. Jag saknar er redan och hoppas allt gick som det ska. 

 

Och den viktigaste hälsningen går till min bror som för ett par dagar sen fick ta på sig mössan och kunde säga meningen; FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN!!!! Grattis min älskade bror. Du är bäst!

Ännu en gång är jag fruktansvärt ledsen över min dåliga uppdatering. Har inte haft en dator tills för ett par dagar sedan och först nu har jag fått i ordning på den. Idag åkte Fridisen. Vi har haft ett sex månader långt äventyr här i Sydney och jag kommer sakna henne varenda dag. På onsdag får jag en ny rumskompis vid namn nicki. det ska bli kanonkul då han är hur skön som helst! ser jag fram emot. På onsdag lämnar även Antonia och Alex Sydney och om fyra veckor kommer dem tillbaka och jag och Alex ska ge oss ut på farm. Som jag berättat tidigare så kommer jag komma hem på en snabbvisit i oktober och just nu känns det så sjukt långt borta. Har haft sådan fruktansvärd hemlängtan senaste tre-fyra veckorna så det är inte klokt. Är väl medveten om att det inte kommer gå bort men vore ju otroligt skönt om det la sig lite iallafall. 

 

Denna vecka ska jag försöka ta tag i allt som jag skjutit upp. Boka om hembiljett, sköta om bloggen, ta mig ut på promenader, äta ordentligt osv.. allting som liksom kommit i kläm. Dags för mig att börja ta hand om mig själv. 

 

Denna dagen ska jag dock spendera i mitt egna rum med en film och bara mysa. Har nämligen jobbat ihjäl mig senaste dagarna och kommer även göra detta denna veckan. Inte mig emot med tanke på pengarna och att mina närmaste åker men det kan vara skönt med lite avslappning!

 

Puss!!!

dem senaste tre dagarna har hemlängtan kickat in. det har kommit och gått i vågor trots att jag försökt förtränga det. jag är inget rolig alls att umgås med och deppig mest hela tiden. trots tappra försök från vänner så sitter den kvar och jag hoppas att det är något som minskar lite snart. idag åkte frida iväg med sin familj och jag är ensam hemma i fem dagar. är ledig ikväll så får se om jag kanske får lite sällskap ikväll eller om jag sätter mig i vardagsrummet med täcket och kollar på the voice. 

 

som sagt är inget rolig alls just nu. tänkte bara uppdatera er om läget. 

efter att jag jobbat i torsdags så var det hem och bums i säng eftersom jag dagen efter arrangerade påskfrukost tidigt som satan hemma hos oss. det blev kanonmysigt och efter detta spenderade jag, antonia och frida några timmar i sängen innan antonia gick hem till sitt. jag kilade ner till jobbet och hämtade mitt vin och efter en timme med musiken i öronen nere vid stranden så mötte jag upp boaz på en kaffe. efter detta åkte vi en sväng till tamarama och kikade på utsikten innan jag var tvungen att bege mig hemåt för att göra mig i ordning inför kvällen. vi åkte in till stan och hem till stephanie på lite förfest som slutligen blev det enda stoppet för kvällen förutom donken och sen var det dags att ta sig hemåt. mycket trevlig kväll! 

 

påskafton jobbade jag 12-5 och sedan kom jag hem till ett tomt hus då mina kära vänner hade jobb på schemat. vid 12 kom boaz förbi och vi drog oss ner på stan för ett par öl. var hemma runt fyra och somnade som en stock. idag har jag precis som igår jobbat och nu ska jag och fridisen kolla på ett avsnitt glee innan det är sovdags. 

 

som sagt allt som allt en bra påskhelg. 

 

GLAD PÅSK på er därhemma. :)

jag tog mig faktiskt friheten att ta ledigt på fredag. det är ju faktiskt påsk och alla mina vänner här nere är lediga så vad planerar vi om inte att äta lite ägg och köra på en utgång. fick dessutom dagpasset på lördag vilket känns otroligt bra så jag är ledig lördag kväll också. är oförskämt nöjd med mina skift denna veckan! idag är jag mest trött sådär som man kan vara ibland helt utan anledning och planerar att stanna inne i sängen hela dagen innan jobbet. för att jag kan helt enkelt.